Det går aldrig längre en några timmar innan jag börjar tänka på fiske. Drömmer mig bort om stora öringar som hugger efter betet. Pang! Där satt den och så vaknar jag i solstolen under ett parasoll. Jag var i Thailand, Phuket med familjen på semester.
Nu jäklar måste jag fiska, vad som helst. Så jag började undersöka möjligheterna. Ut på havet ville jag, men förstod ganska snabbt att det var bortkastade pengar att betala dyrt för trollingbåt för att få små tonfiskar. Okej, chansen finns ju alltid att få större fisk. Nja, kanske en annan gång.
Hade hört talas om en liten sjö i Phuket där det skulle finnas stora sötvattenfiskar. Så jag kollade upp det och bingo. Engelsmannen jag talade med lovade upphämtning och skjuts till sjön redan följande dag. Han lovade även en egen guide för hela dagen . Skjuts tillbaka till hotellet skulle vi även få. Låter helt lovande. Engelsmannen berättade även att det fanns fisk ända upp till 100 kg i sjön. Kompisen Ronny hakade på och vi bokade.
Följande morgon kl. 07.30 stod vi utanför hotellet och väntade. Killen dök upp helt tidsenligt men bilen var redan halvfull - där satt hans thailändska fru, barn och svärmor plus några till som också skulle ha skjuts. Lite humoristiskt tänkte vi och trängde oss in i bilen.
Sedan blev det en färd i Phukets morgonrusning man sällan glömmer.
Väl framme vid sjön blev vi genast presenterade för ”vår guide” Mr Bang . En gammal men pigg thailändare som inte kunde engelska.
Suck!
Första intrycket av sjön var bedrövlig. En sjö stor som en fotbollsplan full med brunt vatten. Alltså en konstgjord sjö. Eller en damm? Vet inte riktigt vad ?!
Men humöret var på topp i alla fall.
Mr Bang körde glatt ut fiske grejorna med flakmoppe runt dammen. Och vi traskade efter. Mr Bang var absolut inte långsam som sina miljoner landsmän utan började genast rigga spöna. Här skulle det metas. Bollar av bröd bakades med krokar i.
På några minuter var alla spöna ute utan att vi hade gjort något själva. Här är det guiden som jobbar. Vi skulle tydligen inte behöva göra något själva. Mr Bang visade oss baitrunner-rullarna och hur vi skulle kroka fisk.
Skönt att vi åtminstone skulle få ta spöna själva vid napp. Vi skämtade om att kanske guiden kan drilla fiskarna åt oss om det blir för jobbigt och att vi endast skulle hålla i fisken för fotografering.
Då kommer en kvinna på moped från restaurangen. Hon undrar vad herrarna vill dricka till fisket? Vi ler åt tillfället och beställer några öl.
Då tjuter det till i ena rullen och Mr Bang ropar nåt obegripligt på thai. Kompisen är närmast så han tar genast spöet och krokar fisken. Kampen är i gång. Vi hade blivit instruerade att fiskarna skulle drillas med mjuk broms. Fiskarna skulle vara trötta innan dem gick att landas. Efter några minuters hektisk kamp håvade guiden in första fisken – en Giant Mekong Catfish. Jag fotograferade för fullt och fisken släpptes tillbaka. Nice!
Och nu anländer en flakmoppe, lastad med is hinkar fyllda med kyld öl. Super nice!
Tänkte försöka ladda på nytt bröd och kasta ut men Mr Bang visar att jag kan sätta mig ner och njuta av drickat. Guiden gör jobbet istället. Överallt syns stora fiskar som är uppe och vakar i ytan. Hinner bara korka ölen så knarrar det ur nästa rulle. Kompisen hinner före igen. Ännu några spännande minuters kamp så kommer en ny art för oss upp – Giant Piranha Pacu. Skoj! Mera fotografering och fisken försvinner ner i det bruna (O`boy) vattnet.
Vi försöker diskutera med Mr Bang men hans engelska är nog sämre än min thailändska. Men ju mer jag pratar med honom ju gladare blir han. Och han bara pratar mera och mera, helt obegripliga saker. Det verkar som han tror att jag förstår allt han säger. Jag visar upp en broschyr från fiskdammen och pekar på den största fisken som skulle finnas (Arapaimi på 100 kg). Han skrattar till och pekar på huset intill oss. Som om han menar att fisken är inne i huset. Då kommer dom första engelska orden:
”- Very dead fish” .
Och så skrattar vi alla. Ännu en gång är det bevisat hur allt funkar (eller inte) i detta land.
Det går en knapp halv timme innan det äntligen är min tur. Rullen tjuter för fullt.
Adrenalinet flödar.
Äntligen är det min tur att få känna på riktig kraft. Jag hade ju haft en bild i huvudet hur det skulle vara, men mina tankar angående dessa ”fighters” hade börjat förändras. För jag står ju trots allt i ett ”akvarium” och fiskar med utplanterad fisk som behöver mat. Och med egen guide - inte riktigt likt mig!
Fisken rusar igen. Ojdå, det är ju faktiskt kul. Linan går kors och tvärs från sida till sida. Fisken vill inte som jag. Efter härliga rusningar och ännu flera missade håvningar hamnar fisken tillslut i håven -en Giant Siamese Carp. Måste få en bild på denna mäktiga fisk tänkte jag . Tanken slår mig hur många gånger den har blivit fotad tidigare...
Det händer mycket nu. Dubbelhuggen avlöser varandra. Vi tappar säkert hälften av all fisk som kliver på. Men det gör inget. Guiden bara laddar på nytt bröd och vi drillar och fotograferar. Olika storlekar av Pacu,Carp och Catfish.
Vad vi är duktiga (ironiskt). Vi får trippelhugg och medan vi själva drillar in och krokar av står guiden snällt med det tredje spöet och väntar att vi ska ta över.
Timmarna rullar på snabbt och kvinnan från restaurangen kommer körandes med lunch-menyn och fisket lugnar sig på en gång. Tror nog minsann fiskarna var dresserade. Vi beställer mat och vilar lite i hängmattorna. Vi är ju trots allt på semester.
Solen steker fruktansvärt så ölen bir inte långvariga i hinken.
Kocken från restaurangen på andra sidan sjön ropar på Mr Bang och han hoppar genast på sin flakmoped och hämtar lunchen. Han har även nya ishinkar med kall öl när han kommer tillbaks. Vi äter och vilar lite.
Fisket fortsätter under den heta solen. Men mitt på dagen blir det lite lugnare. Minuter blir till halvtimmar mellan nappen. Ett napp känns lite tyngre och jag gläds åt fiskens kraft. Spöet känns svajigt när den rusar gång på gång.
Ronny börjar filma efter några minuter då jag tjatar om hur stor den är. Jag börjar bli säker på att det är en Carp när den går från sida till sida hela tiden. Lite har man ju lärt sig under dagen. Efter en lång kamp (kändes så i alla fall, max 5 minuter) smäller det ordentligt.
Spöet går av på mitten.
Så nu tjuter det ordentligt i rullen igen. Bara att vrida åt bromsen och veva. Hoppas linan håller bara. Vi lyckas få den i håven, den var ju trots allt ganska utmattad.
Jag poserar stolt med en fet Carp i famnen och Ronny fotograferar. Tog ett stadigt grepp om fisken för att bära den tillbaka till vattnet då Mr Bang hejdar mig.
Vad nu då? Jag sätter ner carpen.
Två ryssar kommer springande med kamera i högsta hugg.
De hade tydligen stått och tittat på. Innan jag riktigt förstår vad som är på gång står ena ryssen på knä och poserar med carpen – ”min” carp! Den andre ryssen fotograferar för fullt. ”Vad i helvete” hinner jag tänka, ”kroka en egen”. Jag blir förstummad av händelsen och hinner inte få ur mig ett ljud innan de gått sin väg. Snacka om fräckhet tänker jag, nu hamnar min carp i nått ryskt album.
Men då kommer tankarna på nytt, hur duktig är jag själv då? Metar i ett O´boy-akvarium fullt med fisk med guide och allt. Nåja, ryssarna var fräcka i alla fall.
Mr Bang surar. Det var ju hans eget spö som knäcktes i fighten. Han försöker förklara att det var ett dyrt spö. Jag tror honom inte men håller god min.
Erbjuder mig att köpa ett nytt åt honom. Han skriver med en käpp i sanden 3…0…0….. Vad?! 300 baht ?!
Jag får svårt att hålla god min. Nu förstår jag varför spöet inte höll.
Ger honom 1000 baht och han skiner som en sol igen och fisket fortsätter.
Lite senare anländer Mr Bangs fru med mera fiskegrejor.
Nu skulle det tacklas med ny blandning på två spön. Mr Bang pratar för fullt och viftar och visar med både händer och armar. Jag förstod att det var Asian Redtail Catfish vi skull försöka fånga. En riktig fighter alltså.
Men han vill hålla i spöet själv hela tiden. Han lirkar fram och tillbaka säkert en halv timme. Kastar alltid ut till samma håla. Jag försöker göra som Mr Bang, men inget händer. Hans fru tar över spöet en stund. Varför då undrar jag för mig själv, kanske hon kan det här bättre än vi.
Säkert är det så och just då nappar det. Linan sträcks och Mr Bangs fru krokar fisken klockrent och sträcker genast spöet mot oss. Då rinner bägaren över för mig. Jag orkar inte med gentlemannafisket mera! Ronny tar mot spöt och börjar drilla upp fisken.
En Asian Redtail Catfish är på kroken. Den verkar inte så stor. Men jäkligt stark är den.
Och några minuter senare är kampen över och en väldigt vacker fisk kommer upp.
Vi beundrar fisken och fotograferar som japaner (mera ironi) och släpper tillbaka fisken.
Känns som vi börjar kunna det här nu.
Eftermiddagen kommer emot och vi avrundar fisket. Vi är nöjda och tackar för oss. Engelsmannen anländer punktligt. Vi berättar om våra bravader medan vi blir skjutsade tillbaks till hotellet.
Giant Piranha Pacu
Giant Siamese Carp
Giant Mekong Catfish
Asian Redtail Catfish
Men är det här fiske då? Jo visst är det… eller?! Roligt var det i alla fall!
Vi landade ju över 20 fiskar (tappade räkningen i värmen) och 4 olika arter.
Men är det någon bedrift då ?!
Att fiska utplanterad fisk i en damm? Inte enligt mig. Inget att lägga i cv:n precis. Men jäkligt fina bilder i semester-albumet och ett annorlunda minne för livet.
Skulle jag göra om det? nja…kanske, för nog är det alltid spännande med stor fisk på kroken. Skulle genast tacka ja om en 100 kg:s fisk bjuder upp till dans.
Men helst ute på havet….
Phuket
Februari 2012
32 grader i skuggan
Johnny Granholm
Kirjoittaja
